Varför får alla inte resa fritt?

”Jag vill ju inte lämna mitt land,” säger Norma på den korta filmen som journalisten och författaren Erik de la Reguera visar när han berättar om sin bok Gränsbrytarna – den globala migrationen och nationalismens murar, på Världskulturmuseet i går kväll.

Nej, men visst är det så? Vem vill lämna sitt land, sin släkt, sina vänner? Inte många. Erik de la Reguera berättar om Norma som försöker ta sig från Guatemala till USA med ”dödens tåg”. Tågen som du hoppar upp på i farten och sedan åker med på taket för att komma fram till USA. Det är en livsfarlig resa, inte bara för att du sitter på tågets tak, utan för att du kan råka ut för både kidnappare och rånare på vägen. Boken handlar om Norma och om två män, en från Afganistan och en från Elfenbenskusten, som alla försöker fly till ett annat land. Av olika anledningar. Norma till exempel måste tjäna mer pengar. Hon har tvingats låna 20 000 kronor för att betala den sjukhusräkning hon fick efter det att hennes dotter legat på sjukhus. Hon kommer aldrig fram till USA, utan tvingas tillbaka till Guatemala. Hon kommer att få leva med skulden hela livet eftersom hon tjänar alldeles för lite. Hon får det knappt att gå ihop.

Erik de la Reguera berättar och läser ur sin bok om de tre personerna. Men han pratar också om nationalismens framväxt i ett historiskt perspektiv. Han berättar om de första passen, som handelsmän som färdades på Sidenvägen fick när de skulle passera Persiska riket. Där byggde man vägar och härbärgen, så kallade karavanserajer, längs med vägen. För att få sova på härbärgena skulle du ha ett pass som visade vem du var.

Det är lätt att tro att alla pass innehåller samma frihet att resa. Men så är det inte. Har du ett svenskt pass får du resa till 173 länder i världen utan visum. Har du ett pass från Afganistan får du resa till 24 länder utan visum. ”Ska det vara så att en människa, bara för att hen är född i ett visst land, har rätt att resa mindre?” frågar Erik. ”Den som kommer till ett land med demokrati och mänskliga rättigheter, kommer dit just för att demokrati och mänskliga rättigheter inte finns i de länder de lämnar.” Och så avslutar han med att ställa frågan: Hur ska vi komma bort från idén om den geografiska avgränsningen?